för en städdag?!

Har ni såna här spindelnät hemma?

Eller städar ni oftare....

tapeter till sovrummet!

Det blev den gamla "kärleken brunt" som segrade till slut, inte den nya "förelskelsen grått" alltså. Kanske  får  det bli grått i hallen istället.

Bjuder på bilder en annan dag, lyckas inte ladda ner från Boråstapeters hemsida.

Nu är det gjort!

Den 1:a september smäller det!

För då är det dax för Tjejmilen och jag har nu anmält vårt lag bestående av syster Plutt och

vännerna Linda och Anna   

Det ska bli både kul, spännande och obehagligt. Linda är den som är mest vältränad av oss, hon springer redan en mil om hon vill. Även Plutt springer en bra bit över 5 km utomhus och inne kämpar hon på löpbandet så fort hon hinner och har lust. Vi andra, Anna och jag (tyvärr Anna men jag kan inte ljuga), vi har en del kvar innan vi är i 10 000 meters form..... men dit ska vi och vi har ju ett halvår på oss att äta pasta, knyta löpardojjorna och ge oss ut i skog och mark (eller det pisstråkiga löpbandet ni vet).

Nu gäller det iaf att börja sätta upp mål och mitt första har ni väl redan läst om kanske, att springa 3 km på löpbandet inom 2 veckor, dvs innan februari månad är slut. Brukar springa på 9,2-fart men har ju märkt att jag inte orkar så kanske ska jag springa lite saktare så jag orkar några hundra meter längre kanske? Eller anamma en kul tanke som en kompis berättade att hennes jobbarkompis körde för många år sen.  Jobbarkompisen började inte springa förrän efter hon fått barn och då var målet att springa så långsamt som möjligt så att hon skulle få vara hemifrån och ha egentid så länge det bara gick...  ja, alla sätt är bra säger man ju.

Här hemma går det i lugnt tempo idag vill jag lova, startade effektivt med en dryg timme på gymmet inkl 8 km fettförbränning. Men det är bara att inse att löpbandet är inte min bästa kompis. Flåsar och är nära gråten efter 500 meter sådär..... gillar skogen så mycket bättre!! Bara en sån sak som "spottkoppen" som saknas på gymmet men finns överallt i skogen... Mitt mål för februari är att klara  3 km på bandet!!! Och då har jag sprungit 4-5 km ute flera gånger i veckan i höstas ska ni veta.

Men efter gymmet har vi gjort absolut ingenting här hemma förutom att kolla Vinterstudion! Och gått på tapetjakt igen, min förra favvis är nu mannes favvis medan jag har bytt.... så det är inte helt enkelt att bestämma. Men jag återkommer så småningom.

Gillar ju när man stiger upp tidigt och hinner med mycket innan klockan ens passerat lunch.

Idag var en sån dag.

Före elva hade jag hunnit med följande: en dryg halvtimme på gymmet, tanka bilen, baka frukostfrallor, gå ut med hunden en snabbis, käka helgfrukost, ”baka” en omgång müsli, hänga en maskin tvätt och sätta på ytterligare en, skölja en riktigt nerbajsad pyjamas, förbereda kvällens kreolska gryta samt rulla en omgång negerbollar (tillsammans med R och Judit).

Resten av dagen har inte gått i riktigt samma tempo. Har målat nästan färdigt i barnens rum, är en vävvåd kvar som R har limmat upp idag, fixat mer med tvätten och hjälpt R tapetsera övriga rum. Lite smörgåslunch hann vi också med innan jag tog en sväng till Missionskyrkan vid fyra för att testa deras nya stickkafé! En trevlig tillställning som jag absolut kommer att besöka igen om det blir några fler tillfällen.

Mamma har varit här och passat barnen så vi har kunnat fixa båda två, ovärderligt och supergulligt och perfekt - precis som vanligt när hon ställer upp   Idag har hon dessutom med sig en present, en alldeles ny sort Yankee candle och den doftar sååå gott.

Men nu blir det kväll för resten av lördagen, käket uppätet och kanske blir det  lite chips och godis framför TV’n. Men inget Melodifestivalen för vår del tror jag inte, kanske del två i en film om andra världskriget som R fick i julklapp. Verklighetsbaserat, otäckt och fängslande intressant.

Hoppas ni andra därute också får en riktigt bra lördagkväll!

Kram

Idag har vi spenderat några härliga timmar ute på landet hos kompisarna Frida, Siri och Ture (glömde kameran hemma). Först blev det pulkabacken, Siri verkade gilla det här med att åka rätt så mycket medan Judit mest stod still mellan åken med Siris mamma Frida. Att det skulle duga att åka snowracer med mej tror ni väl inte... Efter pulkan gick vi in och smaskade hembakt bröd och syltgrottor och sen fick barnen leka en bra stund och det funkade riktigt bra. Knappt några bråk alls. En perfekt förmiddagsutflykt!

Familjen U bor sådär högt idylliskt underbart på landet med milsvid utsikt och Milla var med och kunde springa lös. Varje gång jag är hos nån på landet undrar jag om vi har gjort rätt som har bosatt oss mitt inne i byn, visserligen en liten by men ändå med grannar precis runt om. Men visst är det smidigt med 100 m till närmsta lekplats och bara några hundra meter till mataffären. Och jag vet att när kvällen kommer och det blir mörkt så är jag rätt glad att jag bor där vi gör och att det finns gatljus och att träningen bara är en bit bort, går att både cykla och gå om man vill...

Men ändå..... på nåt sätt har jag nog ändå en dröm om livet på landet. Minns alla stunder vi tillbringat hos min pappas morbror med familj, hjälpt till att ta in höet på sensommaren och suttit i deras riktiga bonnakök och fikat (att jag var livrädd för hundarna, hästarna och alla andra djur är väl en helt annan historia). Minns även de somrar när min äldre kusin med familj brukade hyra ett torp (ja att det bara fanns utedass gillade jag inte men man fick ju hålla sig medan man var där) mitt ute på landet. Man kunde liksom bara vara.

Fast å andra sidan kunde vi ju oxå bara varit om vi hade haft lite mer fritid, om vi hade köpt ett nyare hus, ett tillräckligt stort hus som vi inte behövde bygga till, om vi inte hade bowlat och om vi inte hade åkt till stugan så ofta på sommaren. Men då hade det ju inte varit vårt liv så vi är nog ändå rätt nöjda tror jag.

Men drömmen om livet på landet lever nog ändå kvar nånstans långt inne...

Helt plötsligt har många fler än tidigare börjat hälsa på här på bloggen och det tycker jag är rätt kul, inte för att det egentligen spelar nån roll men samtidigt är det på nåt konstigt vis kul när man ser att fler än 100 personer har varit inne och läst flera dagar i rad.

Men så är det ju det här med kommentarer, som jag tror att många bloggare känner igen sig i. Många läsare men inte många kommentarer.

Varför??

Varför är det så svårt att kommentera? Själv är jag nog lite "överduktig" på att lämna kommentarer, kommenterar hit och dit och överallt.... men så är det ju när man har åsikter om allt och lite till här i livet   

... är den mellan halv nio och nio!!

De allra flesta bloggar jag läser skriver nästan bara om roliga saker, fina kläder, söta barn, snygg inredning mm mm. Men så finns det några få, ni vet vilka ni är och hur bra ni är, som skriver om hur livet verkligen är.

För inte kan det väl vara så att vi bara är ett fåtal som får mega psykbryt på barnen var eller varannan dag??

Vår värsta tid är den när vi ska iväg till dagis på morgonen, spelar inte nån större roll hur tidigt eller sent vi går upp för då, mellan halv nio och nio, tappar jag alltid tålamodet!!! Iaf nästan.... och när man hör hur R har det på onsdagar som är hans lämningsdag så är det aldrig några problem! Problemen är alltså hos mig och att jag inte klarar av två barn och en hund!

Vide skriker om han ligger ner, om man lämnar honom, när han fått på mössan, i overallen... ja ni fattar?

Och Judit vägrar ta på sig, overall vill hon INTE ha så då tar vi byxor och jacka istället men tror ni hon hjälper till? Nej absolut inte, trots att hon gillar att ta av och på alla andra kläder. Inte lyssnar hon vad jag säger heller och inte gör hon som jag gör (tar på mig alltså). Mitt i allt detta springer och yrar det omkring en skranglig Golden som fäller omkull de barn som inte aktar sig. Jag tjatar, ber, skriker, hotar och beter mig precis tvärtemot den lugna coola supermorsa jag egentligen vill vara.

Genomsvett är jag varje dag vi stiger ut genom dörren!

Men snart, i ett annat parallellt liv, då tror jag att jag ska gå hos tålamodspsykologen och få lite tips så jag oxå kan bli en fixig och söt liten hemmafru och mamma som bara ler glatt, bakar kakor och är trevlig! Eller inte förresten!! Jag trivs ju rätt bra med att vara mig, förutom då, mellan halv nio och nio alltså.

kram på er,