Ja, det finns många olika sätt att reagera när det oplanerade inträffar!

Idag har jag valt att skratta, eller iaf att varken bli arg eller gråta, vilket kanske egentligen passat bättre.

För att veta vad som hänt, läs nedan.

Kort historia: fetstil

Lång historia: allt

Historien börjar 08.48 då familjen ger sig ut genom ytterdörren, tänker att idag blir vi lite tidiga till dagis men det gör nog inget. Men att få in två barn i bilen samt att putsa bilen ren från nattens 5 centimeter snö tar sin lilla tid och klockan är 9.01 när jag sätter mig framför ratten. Cykelvägen är redan skottad och det är en liten vall men jag tänker att det går nog bra att köra igenom. Sagt och gjort MEN vad konstigt det kändes, behövde liksom gasa lite extra. Svänger ut på vägen och det känns fortfarande konstigt, beror det på att vägen inte är plogad? Släpper ratten men bilen drar inte på nåt håll? Konstigt! Hinner svänga ut på stora plogade vägen innan jag stannar och hoppar ur. PUNKA!

Glad för att jag tagit mobilen med mig (väldigt ovanligt), ringer R och ber honom ringa tillbaks (kontantkort o inte laddat). Under tiden innan han ringer hinner jag gå runt och kolla, PUNKA PÅ BÅDA FRAMDÄCKEN! Vi bestämmer att jag ska köra runt kvarteret och hem igen så kommer R och hjälper mig pumpa däcken hemma (vi har en kompressor ju). MEN funkar INTE! Däcken helt paj! Tanken om sabotage som funnits med ett tag växer sig starkare...

Blir att plocka fram pulkorna (skönt att gå efter två dagars magsjuka (läs: ironi)), glad att vi har glömt "lämna tillbaks" svärmor o svärfars bebispulka från förra året. I med fårskinn och ett barn i varje pulka. Judit är glad att hon ska få åka pulka ända tills vi ger oss iväg och hon inser att PAPPA ska stanna hemma, börjar lipa men det är bara att traska på. På vägen härifrån möter jag en granne som säger att polisen var på vår gata igår så sabotagetanken verkar vara rätt, verkar som om fler än vi är drabbade av några idioter.

Hinner en bit innan telefonen ringer, det är BVC som berättar att dagens föräldraträff är inställd. Blir glad eftersom jag inte riktigt har räknat ut hur jag ska hinna med både det och att hämta Judit vid samma tid utan bil. Blir t.o.m så glad att jag tappar mobilen i snön och när jag tar upp den fastnar mina skor i varandra och jag drattar på ändan!!! Perfekt eftersom jag bara har jeans på mig, bara gilla läget och borsta av. När jag reser mig och ska gå iväg går snöret till Judits pulka av!!! Ringer R igen (ringer upp alltså så han kan ringa tillbaks), ber honom komma o hjälpa mig, orkar ju inte gå hem och hämta andra pulkan. MEN får en snilleblixt efter vi lagt på, som pulkasnöre har vi ett gammalt koppel med spänne, testar att sätta fast det på pulkan och det funkar! Nu är vi på väg igen och Judit har glömt pappa och är GLAD. Och då är jag också GLAD.

Sen kommer vi till dagis och Judit vill som vanligt att jag ska hänga med in trots att dagisfröken (=förskollärare/pedagog) Lena kommer och pratar. Då minns jag att Judit sa igår att hon ville äta på dagis idag så jag frågar om hon vill gå ut i köket och fråga vilken mat de ska få. Det vill hon men hon vill ju att nån ska "hänga med" (hennes favorituttryck). Lena följer nog gärna med säger jag och det köper hon. Så då traskar de iväg utan en endaste tår från Judit.

Mamman blir lycklig för det är första gången på länge.

Om nån har någon idé om vem eller vilka det kan tänkas vara som pajat våra däck hör gärna av er till polisen eller ta saken i egna händer, en pinne långt upp i r-ven tycker jag skulle vara ett ganska lämpligt straff. Sådär lagom ont och lite skämmigt (nej då, jag är inte arg eller förbannad, bara liiiite irriterad för det ställer till så mycket extra jobb för att det finns idioter som inte kan skilja på sina egna och andras grejer)

Uppdatering: huset snett snett över gatan verkar ha haft bråk igår kväll och ett antal bilar har fått däcken sönderskurna (enligt skillingaryd.nu). Har pratat med en hyresgästs anhörig samt med fastighetsägaren som inte visste mycket men troligast är att det är en 20-årig son till en av hyresgästerna som har blivit arg. Droger?Bara spekulationer från min sida men jag tycker iaf att det är obehagligt att veta att det finns någon som gått omkring på vår gata med kniv. Kanske ska vi vara glada att det bara är däck som gått sönder?

I lördags kände jag mig riktigt pigg för första gången på ungefär två månader, vaknade utan ont i halsen vilket jag annars haft de senaste veckorna. Ingen hosta eller feber heller, och tänka sig, inte någon snorig näsa.

Blev så nöjd och glad att jag skulle kunna komma igång med träningen snart igen att jag t.o.m inhandlade nya löparkläder!

Men tji fick jag! Vaknade igår med rejält ont i magen och visst har jag blivit sjuk igen - magsjuka denna gång   Men förvånad är jag inte. Brukar ju ha magsjuka nästan varje januari! Årets variant var en utdragen men inte särskilt aktiv historia - oj det ville ni väl veta va? Så idag är jag hemma från jobbet med resten av familjen som inte heller är särskilt pigga, R har varit uppe med Vide mellan tolv o halv sex inatt för han har vägrat sova och gallskrikit. Kanske ont i magen? Nu verkar han iaf piggare = som vanligt. Vid halv sex tog jag över men lyckades få Liten att somna i soffan och likaså gjorde jag men det är ändå två trötta föräldrar här hemma som får försöka sysselsätta Stor så gott det går.

Sitter just nu framför datorn, Liten ligger på mage i mitt knä, Stor sover och livet känns riktigt bra!  

Annat var det i förmiddags, på så dåligt humör var det länge sen jag var   trots att jag försökte plocka fram Tålamod så misslyckades jag kapitalt. Blev arg och irriterad i stort sett var femte minut och att det såg ut som en bomb här hemma gjorde absolut inte saken bättre (vet att det inte bara var barnens fel).

 Vide stortjöt så fort jag inte bar honom. Det är en alldeles underbar liten kille vi har fått men så sällskapssjuk att jag ibland får panik! Måste underhållas hela tiden och att vara ensam är nog det värsta som kan drabba en liten grabb! Och storasyster har så varierat humör just nu att man kan gå åt, hon lipar och tjurar och skriker om vartannat, mycket beror nog på att vi har begränsat användandet av napp nu i veckan. Något hon INTE gillar!

Tur att snälla Malin kom förbi vid halv elva så vi kunde gå ut en liten sväng allihop och jag fick en chans att lugna ner mig, för att känna att det sprutar lava ur öronen av ilska är ingen kul känsla! Vide skötte sig på promenaden medan Judit fick ett bryt iaf och satte sig ner på asfalten.... och där fick hon sitta tills en tant gick förbi o hjälpte henne upp... och då var det såklart inte heller bra utan hon satte igång att lipa.

Nä, nu ska jag gå till TV'n  innan jag blir surmamman igen, Vide var inte nöjd i knät så jag satte ner honom på golvet och nu gallskriker han över att ha blivit lämnad ensam.

Underbara otäcka söta förfärliga älskade stundtals "avskydda" ungar!

Vet inte vad jag skulle göra utan er (helt klart ha ett jämnare humör iofs)

Hjälper det att räkna till tio när man bli arg förresten? Länge sen jag provad det...

Tänk

Idag skulle pappa fyllt 68 år.

Men nu blev det ju inte så, snart femton år sen han dog.

Livet går vidare och jag tänker på honom ganska ofta. Dock är jag inte ledsen över det han inte fick uppleva, såsom barnbarnen. Det finns ju ändå inget att göra åt. Bättre då att glädja sig åt alla vi faktiskt har runtomkring oss, såsom familj och goda vänner.

Och jag är ganska säker på att han sitter på ett moln upp i himlen och blickar ner på oss genom de regntunga skyarna, troligtvis kollar han även in hockeyfinalen i junior-vm inatt. För i himlen spelar nog inte tiden någon roll?

Bild på mamma o pappa på vintersemestern i Sälen 1990!

Klart även jag ska göra ett inlägg om just gårdagkvällen, nyårsafton! Som så många andra...

Trots att vi tog det extremt lugnt igår och kom i säng i helt godkänd tid (kl två) har dagen idag varit rätt kass. Tur att barnen varit snälla och velat sova med oss gamlingar. Vaknade inte förrän strax före halv tio allihop och efter en sen frukost hoppade vi i säng igen runt halv tolv och sov några timmar till - minns inte när jag sov så mycket senast! Men så har jag varit vaken rätt många gånger flera nätter i rad så det tog väl ut sin rätt. Så vi har gått i pyjamas här hemma hela dan...

Firade nyårsafton med Christian och Sandra samt Samuel och Therese och alla våra ungefär jämngamla busungar, vet inte riktigt om de andra gillar att jag lägger upp bilder på deras barn här så det blir bara på Judit och Vide. En trevlig kväll med god och enkel mat blev det iaf, uppdaterar med recept här i veckan som kommer.

Fredagkväll.

Mys. Lugn. Och. Ro.

Skulle. kunna. vara. så.

Men. inte.

Istället välter Judit ut alla mina skor från garderoben och provar.

Kallt konstaterar hon om favoriterna:

Trevlig fredagkväll på er!  

Trodde att det skulle dröja ett tag till men redan nu så poppar det dagligen upp VEMS DEN? eller GÖR DU?.

Än så länge bara gulligt men kanske finns risken att man tröttnar snart...

(På bilden har Judit förresten på sig ett av mina fb-köp som jag är jättenöjd med)

Ja, jag trodde ju imorse att det var färdigjulat men så fel jag hade.

För idag på fm kom ju extramoster Malin, som även är Judits fadder, och såklart hade hon oxå julklappar med sig! Judit har nog varit feberfri idag (efter tre dagar med feber) så ett besök tog vi väldigt gärna emot. Däremot fick vi snällt hålla oss inomhus för ut har det verkligen inte gått att gå idag. Hällregn och halv storm, ett väder som jag inte gillar. Längtar efter minusgrader och snö!

Ytterligare två paket till alla Judits julklappar blev det, en fin mugg med sugrör och så en prinsess-väska - perfekt för vår lilla tjej som älskar att packa saker i och ur väskorna.