Idag var ju en ledig dag igen och som vanligt hos oss på Sturegatan betyder ledig dag = fullt upp ändå!

Dagen började med att vi väcktes av ett SMS vid femtiden, var lite info om en släpkärra vi har lånat idag. Sen har det ju kommit en del snö ifall nån nu har missat det så R gav sig ut o skotta redan vid halv sju medan jag bakade en kaka.

Efter det har vi hjälpt Samuel att flytta hemifrån, han har fått tag på en jättemysig etta i stan. Vi gillar dem som flyttar hemifrån utan att ha hunnit skaffa sig för mycket prylar! Allt rymdes i stort sett i en släpkärra  - skillnad mot när vi (eller framför allt jag) flyttade.... bara mina kläder o skor tar väl en sisådär 10 flyttkartonger!!!

Nu i eftermiddag har vi precis haft besök av Fia, Mathias och deras numer stora barn Filip 3 år och min lilla Tilda som snart blir 7 år.

Om en stund blir det en sväng ner på hockeyn och sen ska vi nog kolla MI 3 innan vi slocknar...

I några veckor har R bett mig baka banankaka och idag blev det av. Dels för att vi hade några närmast svarta bananer liggande som jag inte ens tror att Anna H hade velat äta, dels för att vi får lite fikabesök i eftermiddag och det är alltid mysigt att bjuda på nybakt.

I en av mina kokböcker har jag hittat detta som har blivit bådas favorit.

Tigerkaka med kokos & banan

50 g smör eller margarin

2-3 mogna bananer

1 1/2 dl socker

1 ägg

4 msk grädde

2 1/2 dl mjöl

1 tsk bakpulver

1/2 tsk bikarbonat

3 msk kakao

1 dl kokosflingor

1 tsk vaniljsocker

2 msk kokosflingor

Sätt ugnen på 175 grader.

Smält smöret och låt svalna. Smörj o bröa en avlång bakform.

Mosa 2 av bananerna med sockret, rör i ägg, smör & grädde.

Blanda mjöl, bakpulver & bikarbonat och rör ner i smeten.

Häll en tredjedel av smeten i en annan bunke, rör ner kakao.

Rör ner kokos & vaniljsocker i den ljusa smeten.

Varva de båda smetarna i bakformen, dra med en gaffel så att den ljusa och mörka smeten blandas lite lätt.

Skiva den tredje bananen och lägg ovanpå & avsluta med att strö kokosflingor överst.

Grädda ca 30 min tills kakan släpper formen.

Ni där ute med småbarn - när blir de tykänsliga???

Tror att Judit har fått en släng av det där, nyss blev hon SUPERLEDSEN bara mormor tittade på henne men efter det är hon nu helt lycklig med att sitta i hennes knä.

Inte heller första gången hon blir sådär superledsen men det går oftast över väldigt fort så det är inget stort problem.

Igårkväll var hon med i bowlinghallen och när några hade böjt sig över mjukliften o pratat med henne en stund blev hon förtvivlad och det hjälpte inte förrän morfar Boris var snäll o hämtade vagnen i bilen och körde henne tills hon somnade.

Just hemkommen från en snabbshoppingtur i Jönköping!

Skulle åka in o lämna tillbaks några dopresenter som Judit fått dubbelt av och då blev det ju lite fyndat oxå såklart.

Nere på väster fanns en affär som hade rejäl utförsäljning. Blev 4 nya kuddar till vardagsrummet, totalt 400 kr men de hade kostat 400 kr styck förut så där tjänade jag 1200 spänn på ett kick! Kändes skönt!

Sen blev det den obligatoriska svängen till A6 för att lämna tillbaks ett halsband på Guldfynd.

Shoppade några klänningar som Judit kan ha till sommaren och sen fyndade jag på Esprit Kids oxå. Det var Lotta på badet som rekommenderade mig att gå dit då jag var på jakt efter dregel-lappar/scarves och två såna hittade jag men även en vinterjacka. Super!! Har letat efter en rätt länge men alla finns bara i stl 68 eller större o Judit behöver fortfarande bara 62. Tror att denna var rätt stor i storleken men hon får väl ha den som kappa och växa i - har tänkt att hon mest ska ha den när vi åker småsvängar med bilen... Snygg var den iaf!

Blev en bitring från Apoteket oxå, Judit tuggar på tummar o fingrar hela tiden och stoppar det mesta i munnen. Kanske kan bitringen komma väl tillpass??

Nu är det dax för inköp av matta till vardagsrummet efter att vi äntligen sprang på ett bord vi ville ha.

Men hurdan matta??

Har ni tips så lägg en röst  nedan.

Bara för att jag aldrig går till kyrkogården betyder inte det att jag inte tänker på min lilla pappa och idag går såklart tankarna särskilt till honom eftersom det skulle varit hans 66:e födelsedag.

När jag var liten tyckte jag alltid synd om pappa som fyllde år samma dag som Rut hade namnsdag för det namnet var ju så fult. Nu hade det inte spelat någon roll...

I mars blir det tretton år sen cancern valde att ta med min pappa till himmelen och jag tror att han har haft det rätt bra där sen dess. Att tro att det finns något kvar efter döden och att man träffar de nära och kära som inte längre finns i livet gör det lite lättare att vara utan honom...

Många var de som kände min pappa och alla hade väl sina egna tankar om honom, han var ingen person som gick helt obemärkt förbi utan stod för sina åsikter och hjälpte de med problem samtidigt som han var rätt rak och hård mot de som inte följde reglerna (framför allt på Movalla). Har ändå fått uppfattningen att han var omtyckt för det mesta.

Vår lilla prinsessa kommer ju aldrig få träffa sin morfar men den övriga familjen betyder desto mer både för henne och mig och jag älskar er!

Detta inlägg blev nog lite mer känslosamt än jag hade tänkt men jag hoppas att det kan få någon att uppskatta de nära och kära som ni har omkring er. Ta vara på livet, man vet aldrig när det rycks ifrån en.

En tanke som slog mig när jag var ute med hundarna på dagens promenad.

Jag blir arg, ledsen och beklämd över de människor som hamnar i olika sorters missbruk.

Ledsen blir jag för att det ofta finns barn, stora eller små, som tvingas leva med en missbrukande förälder och som inte kan göra något åt situationen.

Beklämd för att någon slösar bort sitt värdefulla liv för att få ett rus.

Sist men inte minst blir jag arg för att någon tar bilen genom hela samhället klockan halv elva en måndag förmiddag för att handla på bolaget. Med största sannolikhet påverkad och utan hänsyn till övriga människor.

Här kommer en bild på vårt nya soffbord!