Igår var det dax för den årliga julknytisen med matgänget. Vi i matgänget träffas 8 gånger varje år och lagar mat tillsammans, en av dessa med respektive och då har vi även knytkalas.

Alltid lika trevligt men nåt konstigt är det - även i år hamnade alla tjejerna i köket och fixade och donade medan karlarna satt framför TV'n och drack öl??!!

Sofia, Linda och Anna                                              

  Sofia med Wille

Köksbestyr!

Alla hade vi lämnat barnen hemma av olika anledningar så det var bara Wille som var med och busade och gosade en stund innan han så snällt somnade in. Vilken dröm att bara kunna gå och lägga sitt barn medan hela huset är fullt av folk - det drömmer vi bara om...

Judit fick som sagt stanna hemma med farmor & mormor eftersom hon fortfarande är dunderförkyld. Men så här tuff var hon förra lördagen när det var dax för kalas:

Att vi skulle ha en ny vovve när Moa inte längre fanns har varit självklart länge länge men att vi bara skulle vara utan hund i tre dagar hade vi nog inte räknat med.

Men sen i måndags kväll har vi alltså en ny liten familjemedlem hos oss, världens sötaste lilla Milla, en golden retriever.

Mycket gos men oxå mycket bus och ännu mer kissande inomhus är det som gäller just nu. Men bara att gilla läget, även en valp växer ju till sig!

Vill upp i sängen till husse!!           Vilar när det är tjejkväll - så jobbigt med alla!

Bara söt och go.

Hussemys igen!

I tisdags hade jag hela glada tjejgänget här, drygt 10 var vi som käkade och bakade julgodis, mysigt och full rulle. Som vanligt glömde jag ta fram kameran....

På godisfronten blev det bananfudge, supergoda och så enkla att göra. Risbräck och kokos & cornflakeskakor blev det oxå. Hade tänkt att vi skulle hinna med att kladda med lite praliner oxå men så blev det inte! 

Så igår blev det årets första julbord för min del, bjöd hem Skåne o Sandra och deras goa 3 månaders tvillingar Kevin o Vincent på mini-julbord. Riktigt smarrigt tyckte vi allihop och bebisarna skötte sig exemplariskt, värre var det med 15-månaders ungen som fick ett ordentligt bryt innan maten var uppäten!

Provar bebisens overall!!

Idag är det "vanlig" dag men imon är det kalasdax igen, då styr vi kosan söderut för den årliga julknytisen med matgänget!!

Idag när det var dax för vattning av blommorna hittade jag inte vattenkannan, fick ta det som stod närmast till hands istället!

Hoppas bara att blommorna gillade det?!  

Tänka sig - idag är det 4 år sen jag och min älskade man blev tillsammans, eller så var det redan igår beroende på hur man räknar. Var fest på kvällen men det var inte förrän efter tolvslaget vi fick ihop det så rätt datum är nog 16/12.

Mycket har hänt på de fyra åren. Om någon hade sagt till R (som var 23) då att han fyra år senare skulle ha hus, Volvo, barn och fler på väg samt hund nr 2 så tror jag att han hade gapskrattat!! Han hade ju precis flyttat hemifrån...

Fick faktiskt en present idag med, vi brukar inte fira så noga annars men efter att han påminnt honom i helgen som gick att det var en speciell dag idag (han hade glömt) så kunde han inte låta bli att köpa nåt när han ändå var i stan i måndags.

Så efter träningen tror jag att jag ska lyxa till det och ha lite mini-spa här hemma!!

Eller tror ni det var en pik att jag inte håller mig tillräckligt snygg o fräsch...

Så är man nu tillbaks i cyberspace!

Efter att ha varit mer eller mindre datorlösa i några dagar - jädrans vad handikappad man blir! Allt handlar ju inte om att blogga eller kolla fb eller mejlen utan bara såna enkla saker som att flytta pengar eller betala nån räkning funkar ju inte heller!!

Däremot blir det inga julkort med foton från den här familjen i år. Det är liksom för sent för det nu.... det är så det kan bli!

Ska iaf lägga in lite bilder från den gångna veckan ikväll, tar det när det har blivit lite lugnare här.

Bjuder även på en liten liten överraskning för en del av er, mer om det senare!

Nu har vi lånat hem en dator så att jag kan uträtta en del viktiga ärenden till vår egen är fixad, tyvärr har jag ju inte tillgång till så många av de bloggar jag brukar läsa så är det nån som läser här så lämna gärna en kommentar så att jag kommer åt er blogg.

Idag har varit en ganska jobbig dag med både väldigt positiva men oxå väldigt negativa känslor och hela jag, både fysiskt och mentalt, mår sådär.

Vet inte om Liten kände på sig vad som skulle hända idag för hon har sovit hur kass som helst och hållt både mig och R vakna i omgångar inatt. Så det var två trötta föräldrar som steg upp imorse, R betydligt tidigare än mig!

Strax före nio åkte jag till hans jobb och hämtade honom och sen for vi iväg till Värnamo för ultraljud!! Det är bara 1 bebis som väntas här i huset och det är vi glada för, med en Liten oxå (som ju förresten blir Stor nu) känns det som att det räcker...

Fick BF flyttat från 9:e maj till 7:e och det känns inte heller fel, med Judit blev vi flyttade tre dar åt andra hållet. Inte för att det spelade så stor roll för hon kom ju tre veckor för tidigt.

En busig liten krabat är det i magen iaf, han (ja, vi tror på en kille även denna gång - kan inte ha mer än fel) hade först ingen lust att vända på sig trots bunkade på magen och att jag fick ligga på sidan. Till slut fick jag gå upp och tömma blåsan för att utrymmet i magen skulle ändra på sig så att barnmorskan kunde ta sina mått.

Efter sjukhusbesöket åkte vi vidare till nästa ställe som var betydligt tråkigare som ni förstår, till veterinären. De var supersnälla och vi fick ett rum där Moa fick lugnande vilket tog ner tempot och hennes orolighet lite grann. Ögonen rullade bakåt och de blodsprängda vitorna kom fram men ligga ner det ville hon inte. Efter en halvtimme eller så lämnade vi henne där så att hon skulle få sin sista spruta och sen somna in. Varken jag eller Ralle kände att vi orkade vara med och jag kan bara hoppas att hon inte kände på sig vad som var på gång. Att sitta på golvet och kela med henne var iaf ett bra sätt att ta farväl på och även om det är jobbigt känner jag ändå att det på sikt var det bästa beslutet för hon levde inget riktigt värdigt liv nu de sista veckorna. T.ex igår när R kom hem från jobbet stängde vi in Moa i vardagsrummet och där satt hon och kollade på och medan resten av familjen var i köket...

Väl hemma tittade jag igenom tidningen och såg en dödsannons på en kille som var lika gammal som jag, med familj och barn. Helt plötsligt fick livet lite annat perspektiv och jag kände att hur ledsen jag än är för Moa ska man vara glad för det man har, en ny bebis på väg och en alldeles underbar och stor familj!

TACK även till alla som har lämnat kommentarer här, på fb eller i verkliga livet. Ni ska veta att det känns skönt att veta att många bryr sig.

KRAM på er alla!

Tänk vilken tur att det finns snälla och datorkompetenta vänner som erbjuder sin hjälp (TACK Anna o Arvid).... så nu ska det försökas lagas på lördag...

Till dess blir det lånedator i form av en gammal bärbar så några bilder kan jag nog tyvärr inte lägga in, kanske blir det inte heller så mycket bloggat i några dar. Det vet man ju aldrig?!