Det är inte bara vi människor som längtar efter våren!

Två dagar i rad nu har vår älskade lilla Moa pressat och åter pressat i vardagsrummet. Problemet är bara att solen inte kommer dit förrän mitt på dagen så nu på förmiddagen är soffhörnet enda stället där man kan få lite sol...

Ibland undrar man ju varför man bloggar?

En anledning kan ju vara att man måste få skriva av sig när man inte har några underbara arbetskamrater att spy galla över.

Ungefär så är det idag.

Jag gillar inte hundskit, likväl plockar jag upp efter hunden varje gång vi har varit ute men det är det många som inte gör. Varje gång jag är ute o går ser jag högar lite här o där och nu när det är vinter och snö verkar det som om än fler hundägare tycker att det är helt OK att inte plocka upp. Ungefär som om man inte skulle spola efter sig på en offentlig toalett tycker jag!

Men nu är det personligt! Nu när jag var ute på min dagliga runda upptäckte jag att någon har låtit sin hund skita på MIN TROTTOAR!!!

Kan lova, och det är inget hot utan ett löfte, att om och när jag får syn på någon som låter sin hund skita utanför mitt hus nästa gång så blir det inte kul.

En hundägare som inte plockar upp efter sig är värd lika mycket som en böld i röven på en cykelsemester som vi brukar säga i vår familj!!

Till er alla därute som känner igen er  - SKÄRPNING!! Från nu kommer jag bli bajspolis på fritiden...

Har ni inte råd med bajspåsar så kom till oss så kan vi dela ut eller börja ge hunden mindre mat, på så vis blir det både mindre skit och pengar över att köpa bajspåsar för.

Ja det kan man iaf undra?

Häromdagen läste jag en blogg om en skillnaden mellan pojkar o flickor, gick ungefär ut på att flickor sitter still och pojkar springer runt. Nån som känner igen sig?

Så i förrgår när jag skulle gå ut o gå med hundarna tänkte jag att detsamma gäller nog dem. Moa gick lugnt o tyst o satte sig vid ytterdörren med nosen i dörrspringan. Där satt hon tills jag öppnade dörren och tog på henne kopplet.

Tiger däremot kutar fram o tillbaks i hallen (och övriga huset), hoppar o skuttar gärna och skäller om han får.

Beror detta på att de är pojk resp flickhund?

Eller beror det på att Moa är lat o inte orkar mer o Tiger har energi för 10?

Eller beror det på att Moa inte vill gå ut egentligen och att Tiger ÄLSKAR att vara ute?

Eller sista tesen, är det för att Moa är så väluppfostrad o Tiger inte?

Vad tror ni?

När husse gick på toa tänkte Moa att det är nog bäst att jag hjälper honom med bowlingstatistiken så att det blir riktigt gjort!

Att Moa inte gillar att ligga direkt på golvet har vi ju vetat sen hon var liten men nu har hon lyckats hitta ännu en favoritplats!!

Om hon har fått kläm på funktionen med snören o klossar vet jag inte riktigt men hon verkar ju trivas iaf...

Idag skjuter de på fältet igen och gissa vad? Jo en rädd liten Moa, just nu försöker hon hoppa upp i mattes knä när jag sitter vid datorn. Och även om hon är en rätt liten fis är hon lite för stor för att få plats i mitt knä. Får nog gå o sätta mig i soffan jämte henne...

Gör ont i hjärtat att se de stackars djuren så rädda...., och det är inte helt lätt att veta hur man själv ska agera. Ska man klappa dem för tröst eller bara ignorera?

.... på min lilla Moa!

Det har ju funkat hur superbra som helst under lång tid nu så ett bakslag kanske bara var vad jag kunde räkna med men det är ändå så tråkigt och jag blir så ledsen. Känns liksom som att det bara är ett steg i fel riktning och att vi kanske inte kan behålla vår stortjej när Judit blir större.

Vad som hände:

allt som oftast går jag förbi och klappar Moa när hon ligger i soffan o sover. Dels för att det är jättemysigt och dels för att hon ska lära sig att soffan är allmän plats och om hon ligger där får man röra henne. Brukar inte vara några problem men idag när jag kom dit (stod bara jämte) så morrade hon två gånger. Gissa om jag blev arg!!! (Vet att jag inte ska bli arg utan bara vara lugn). Sa till henne att hoppa ner och då gjorde hon visserligen det men försökt nafsa mig i handen under tiden, blev varken blod eller märke så hon lyckades inte men det är ju inte det viktiga.

Givetvis blev jag ännu argare och visade med hela handen att hon skulle gå in i buren vilket hon gjorde, men sen ut igen och upp i soffan så jag fick ta tag i nackskinnet och lyfta in henne. Till slut fattade hon att det är jag som bestämmer och nu vågar hon knappt möta min blick.....

Hon är ju normalt supergo mot oss och sen vi sterliserade henne har det bara blivit bättre men nu är hon nog igång med "ägarfasoner" igen, dvs att HON BESTÄMMER vilka platser som är hennes. Vet inte riktigt hur vi ska få bort det, ska man kanske bara låta henne ligga på golvet??? Hon typ ligger ju i soffan/fåtöljen hela tiden och allra helst i vår säng om hon får, vilket hon inte får...

Så nu ska vi snart ut på promenad, blir nog klövjeväska på och röda snöret så att hon verkligen får gå fot o bli trött. Kanske hjälper lite?

PS. om nån läser detta som inte känner oss så är Moa alltså min lilla hund, en drever.

Nu har det hänt igen!!

Verkar som om jag inte klarar av både hundar och barn....

När vi tog dagens förmiddagspromenad hände det igen - jag glömde en av hundarna! Fast lite värre denna gång än när jag glömde Moa utanför affären.

Vi gick på Fabriksgatan och precis efter en liten sväng kollade jag bakom mig att hundarna var med, hade nämligen bara kopplen runt handleden och så gick hundarna bakom mig. Trodde jag iaf!  Döm om min förvåning när endast Moa var med - Tiger var BORTA!! Vände mig givetvis om men ingen hund....

Började få lite panik även om jag visste att han varit med strax före svängen.... tog Moa o barnvagn o traskade bakåt med snabba steg och vem var stod utmed trottoarkanten en bit bort om inte lille Tiger. Tur att det var hans koppel jag tappade o inte Moas, då vet ingen var hon hade tagit vägen?!