Direktlänk till inlägg 6 februari 2012
... det här skulle bli ett litet inlägg om tapeter till vårt sovrum men jag vet inte.... är lite ledsen och nere. Ropade hit mannen som satt framför TV'n för att vi skulle titta och välja lite bland mängder med tapeter som är snygga. Han kollade Sofias änglar och reste sig lite halvt motvilligt och berättade sen för mig vad dagens avsnitt handlade om, och jag började såklart storlipa! Idag handlade det om en familj med tre barn varav den minste, 5-åringen, var cp-skadad och hade svårt att röra sig. Nu hade mamman i familjen fått veta att hon har obotlig bröstcancer!! Hjälp, hur klarar folk av såna besked, hur klarar man att leva med ett dödsbesked när man har familj och små barn!!
Cancern tog min pappa men då var han iaf över 50 och både jag och syrran var ganska gamla, i 20-års åldern. Det är en jävla sjukdom som inte borde få finnas, och det borde absolut inte få drabba småbarnsfamiljer!! Minst nån gång varje vecka blir jag ledsen och orolig och tänker på vad som skulle hända om det drabbade oss....
Tårar rinner nerför kinderna.... just nu struntar jag lite i tapeter. Men vet att livet så sakteliga återgår till det normala och att de små oviktiga tingen blir viktiga igen. Men ni därute, stanna upp, njut av livet, älska varandra och era barn och försök att glädjas åt varje dag och att aldrig somna arg eller osams med den du älskar.