Anna o Wille

13 januari 2011 18:42

Usch fy så tråkigt....aldrig kul när dom blir sjuka.
Inget kul beslut din mamma har...tänker på Er alla!!!
Kram från Norra Hult

Linda Halldén

13 januari 2011 20:00

Ja ibland är det tur att man inte vet vad som väntar. NI vill ju självklart inte att Tiger ska lida i onödan om jag känner er rätt. KRAM

Ellen

13 januari 2011 22:06

Usch fy..gjorde ont i mig att läsa ditt inläg..ja sånt är verkligen inte kul..de är ju en del av familjen..de har en stor o viktig roll dessa djuren..

Ja var i den sitsen i somras...då våran katt vart påkörd o vart inte bättre..då tyckte de på ena vetrinärstationen att han led så mycket o enda utvägen var att låta honom somna in eller ev betala en operation för en 25-30.000...fast de trodde mer på avlivning då en operation kanske ändå inte skulle få honom bra...

Så både ja o Alice grät floder hela dagen o helgen till o från...men ja ringde till ett annat djursjukhus o fick komma dit efter helgen o de tyckte inte alls att det fanns nån mening att avliva honom så pigg som han var..

Men vad ja menar är att det är otroligt jobbigt att förlora ett husdjur...de är inte "bara" en katt, hund eller vad det nu kan vara..

O om du vill veta hur det gick för katten så lever den vidare utan operation..visst han har en luxation i höftleden men en katt har väldigt lätt för att anpassa sig o det har han verkligen gjort..

Kram

Bettan

15 januari 2011 12:41

Fy så tråkigt! Det är verkligen jättesvårt att ta det beslutet som är bäst för alla. Förra sommaren behövde vi ta bort en av våra hundar och det var verkligen jobbigt. Så jag förstår dig helt och hållet. Hoppas att ni får en trevlig helg trots allt.