I normala fall sover jag nästan alltid på magen och det funkar jättebra, brukar inte störa mig på några ljud utan sover hela nätterna igenom.

Av förklarliga skäl funkar det ju inte längre, magen är i vägen!! Och så dåligt jag sover...

Sen har vi ju haft våra "problem" med Judit som sovit i vår säng i flera månader men nu har hon sovit 3 HELA NÄTTER I SIN EGEN SÄNG! Istället har Milla krafsat på sovrumsdörren vid kl 4 flera morgonar så nu har vi dörren öppen istället och det funkar bättre.

Men såhär har jag iaf haft det inatt, är något trött om jag säger så...

22,30 släckte och somnade omgående

23,15 vaknade, kissnödig, gick upp, kom tillbaks o hörde Judit gråta så jag gick dit och stoppade nappen i munnen och HON SOMNADE OM

23,55 vaknade, kissnödig, gick upp

03,15 vaknade, kissnödig, gick upp

04,30 Judit grät och hostade, avvaktade och HON SOMNADE OM

05,15 Ralles väckarklocka ringde, fick NÅGRA KRAMAR   

06,30 Milla drömde och lät så jag vaknade men var så borta att jag lyckades somna om på en gång

07,10 Milla väckte mig - kanske dax att stiga upp??

Men är det normalt att behöva gå upp o kissa tre gånger på en natt??? Vissa nätter går jag inte upp alls!

Förutom lite förkylning o feber som härjar hos R och Judit har jag drabbats av hormonchock!

Mår inte bra och stör mig extremt på mycket just nu - jag som brukar bli snabbt förbannad och van vid att det har gått över några minuter senare är mer eller mindre irriterad hela tiden.

Inte kul alls men hoppas och tror att det är gravidhormonerna som hamnat på fel ställe för tillfället och att det är övergående... för att må så här i flera månader till är absolut inget jag önskar!

Idag önskar jag att jag hade ett STORT barn, en vuxen hund i hundgården samt att jag jobbade deltid med ledig dag.

Då kunde jag krypit ner i soffan och kollat nån dålig kärleksfilm och ätit chips, choklad & ostbågar och MÅTT BRA...

Tror mina hormoner spelar ett spratt med mig idag!!!

Är inte särskilt bra på att hålla exakt reda på det här med vilken dag eller vecka jag är i men kollade på nätet i förra veckan och då var jag i vecka 27 så jag antar att det är 28 nu.

Och eftersom jag är daterad en söndag antar jag att jag byter vecka på måndagar - smidigt!

Igår var det iaf exakt 3 månader till BF och helt plötsligt börjar det närma sig på allvar!

Magen växer (och det runt om) och förhoppningsvis även bebisen. Allt så som sagt bra ut hos barnmorskan för några veckor sen... Mår i övrigt bra, jobbar ju bara 2 dagar per vecka och försöker sova lite längre de andra dagarna. Vissa dagar är magen hård och spänd och då är det lite jobbigare än annars men på det hela taget mår jag bra. Förutom halsbränna och uppstötningar då?

Såhär stor är magen idag:

Idag har vi varit på MVC och kollat så att allt är OK med bebis nr 2 och det mest glädjande tror jag nog var att jag SLIPPER ÄTA JÄRNTABLETTER!!!

Jämfört när jag väntade Judit har de börjat med nån ny mätning, fråga mig inte vad, och om man hade ett värde över 60 fanns ingen anledning att käka extra järn - mitt värde var 81!!!!

Så de Niferex som ligger i medicinlådan får ligga där och skräpa ett tag till, vet ju inte om de kan behövas senare...

Annars var magen helt normalstor, låg lite över mellankurvan vilket jag har för mig att jag gjorde med Judit oxå. Däremot blev jag lite förvånad över hjärtslagen som låg på 152 vilket indikerar en liten tjej - vi som varit ganska säkra på att det blir en kille denna gång.