Direktlänk till inlägg 21 november 2014
Ni vet när man vet om att man är ganska usel på nåt.... men liksom önskar av hela sitt hjärta att man kunde! Så man gör ett försök då och ett då och kanske ett till... men varje gång inser man att man inte kan och troligtvis inte kommer att lära sig heller...
... så är det för mig med att kunna sjunga! Jag älskar tanken på att kunna forma munnen till vackra ord och fina toner men det enda som kommer ut är obehagliga hummanden o stönanden som inte ens med den bästa välvilja kan liknas vid sång!!
O nästan lika illa är det när jag sätter mig vid symaskinen!
Men om jag med sången knappt klarar av "Blinka lilla stjärna" så har jag väl tagit mig ett steg längre på systegen - klarar raka gardiner oavsett blommigt eller rutigt tyg. Men det är nog på den nivån jag ska stanna (fast jag drömmer om att kunna sy barnkläder) inser jag efter dagens test.
Ett test för både psyke och symaskin!
Men vad gör man inte för sin älskade unge som blivit bjuden på maskeraddiscokalas och som SER FRAM EMOT att klä ut sig (aldrig hänt tidigare) och absolut vill vara häxa med en STOR OCH FIN HATT!!
Det enda svarta tyg som fanns att tillgå i huset var en av R's gamla skjortor så av skjortärmen fick det bli själva struten!
Och så var det ju det där med att sy fast en kant runt om....räknade och mätte och mätte och räknade men likf-n blev det fel fel fel!! Och försök själv att nåla och sy dit på samma gång, massor av för mycket tyg, tidspress och brist på tålamod!!
Och vit tråd i maskinen - för jag orkade faktiskt inte byta!
Men till slut blev jag färdig!
Och prinsessan blev nöjd!
Så nöjd att hon hade på sig hatten i HELA 25 SEKUNDER!
Om man inte räknar stunden från vår ytterdörr till bilen....
Ja ja, det är så mycket jag älskar min endaste dotter - att jag lägger en hel fredageftermiddag på att sy en fulhatt som hon har på sig mindre än 1 minut!!