Direktlänk till inlägg 20 oktober 2014
Ni vet när barnet tittar på er och liksom börjar röra på munnen som om de har nåt viktigt att säga.... och samtidigt tror man ögonen ska trilla ur sina hålor när de spanar runt omkring sig...
...och man inser att det de vill säga kanske inte direkt lämpar sig för det valda tillfället!
Det är då man blir både glad o nöjd när man liksom obemärkt lyckas förflytta sig till ett ställe som passar bättre för att lätta sitt hjärta!
Som idag i badhuset: men mamma varför hade den tanten så tjock mage att man nästan inte såg hennes tuttar?