Direktlänk till inlägg 10 september 2013
Då, för fyra år sen vid motsvarande tid.
20 dagar före BF... då hade storasyster redan tittat ut sen några timmar tillbaks.
Så söt, så underbar och så älskad från första stund även om hon förvånade oss alla genom att komma så tidigt. Och genom att vara en Judit istället för en Harry!
Just nu, idag, ikväll, är det nästan så att jag önskar att vi kunde få åka iväg till BB igen och välkomna lillasyster eller lillebror. Kroppen är trött och huvudet likaså. Men jag är ändå långt ifrån redo för en förlossning... eller kanske kan man inte förbereda sig förrän man är där och tvingas inse faktum....
Jag vilar och sover och vilar och sover men lyckas liksom aldrig bli piggare ändå.... de korta promenaderna med Milla hjälper för stunden men sen kommer tröttheten över mig igen. Mest beror det nog på att jag sover dåligt på nätterna så att jag aldrig får nån riktig sammanhängande sömn.
Men jag härdar ut! Det är bara 2 1/2 dag kvar på jobbet och sen får vi ju se vad som händer,
kanske kan jag vila mer när barnen är på dagis i nästa vecka?
I övrigt får jag nog ändå säga att jag mår bra, inga direkta krämpor annat än det som hör till när det är tre veckor kvar. Klarar väl det mesta egentligen fast jag låter R fixa det ändå för han är snabbare och gör det bättre just nu. Allt från att fixa kvällsmaten till att fylla diskmaskinen....
Men att lägga barnen står fortfarande på min agenda, kanske för att jag är så bra på att ta en powernap samtidigt? Tvättstugen är oxå min avdelning fortfarande även om R får bära tvätten upp och ner...
Packa BB-väskan har jag inte heller tagit tag i ordentligt,
det mesta är tvättat iaf men utspritt på många olika ställen här i huset.
Har bestämt mig för att det blir onsdagens projekt när jag ändå bara jobbar halvdag!
Två tidningar som ska få hänga med till BB har jag iaf inhandlat idag, boken ligger redan klar jämte TV'n och godiset ska jag försöka få med mig hem från affären imorgon. För förutom alla självklara saker är godis, tidningar och en bra bok nästan det viktigaste i hela väskan!
Imorgon är det nytt besök hos barnmorskan iaf, ska bli spännande om hon ser någon skillnad mot för två veckor sen, har magen trillat neråt eller har huvudet fixerats? Själv har jag inte märkt nåt...
Uppdatering:
besöket hos barnmorskan gick bra trots att jag hade de två vilddjuren med mig som busade upp bebisen så pass att det var svårt att få till ett normalt hjärtljud (typ alldeles för höga). Huvudet låg så långt ner att bm fick ta till ultraljud för att vara säker på att den inte hade vänt sig (vilket jag visserligen var säker på att den inte gjort för jag har inte känt det). Mår annars precis som jag förtjänar ju, bebis sköter sig bra får jag lov att säga, rör sig mest mellan sju o tio på kvällarna. Ligger med rumpan på min högra sida och kickar i stort sett bara neråt vänster och så har det varit i flera veckor nu.
v 37
Magen har sjunkt litegrann tror jag.... eller titta på bilderna och avgör själva!?