Egentligen tar bloggen redan för mycket tid men ibland är det kul att bara sitta ner, slippa tänka, och skriva lite (läs mycket) onödigt... så nu hakar jag på ytterligare en bloggares idé.

Och så tycker jag det här med bloggeri är rätt bra för det är gratis, annars är ju risken rätt stor att man hamnar in på nån sida med fina kläder eller skor som man behöver och klick klick så är man några hundra fattigare, särskilt nu i reatider!

Hos Gott o blandat hittade jag Veckans bloggämne och kopierade rakt av, ska försöka få till ett ämne varje dag i veckan som kommer.

Favoritbloggar
Ett minne från skoltiden
Om fem år
Något rött
Frukost
Detta gör jag varje dag
Jag är stolt

Häromdagen hittade jag en kul utmaning hos goa Karro!

Bestämde mig för att haka på direkt (ja inte i måndags då eftersom jag fortfarande var lite halvseg efter magsjukan) för det var en sån kul utmaning och den passar mig perfekt! Gäller att ha olika outfits på sig i 30 dagar, dvs inte samma kläder mer än 1 gång. Har bestämt mig för att anpassa den lite efter min garderob och därför får jag ha samma jeans/byxor/leggings/strumpbyxor mer än 1 gång, dock aldrig två dagar i rad. Men ska ändå försöka att använda det mesta som ligger i min garderob och skräpar. 

Hann aldrig med att lägga in nån bild igår så idag bjuder jag på både dagens och gårdagens bilder.

Gårdagens outfit passade hemmahänget perfekt, mjuka sköna kläder som både funkade att städa och att leka med barnen i. Helt osminkad och inga smycken, enkelt och praktiskt, men kanske inte så snyggt?! Däremot drog jag på mig ett par extra brallor när det var dax för dagishämtning, man får ju vara lite praktisk mitt i allt! Klänningtunika från HM och kofta från MQ.

Ursäkta det USLA kortet.... vet inte riktigt hur jag lyckades, eller inte. Idag var det ju iaf jobbdag och det här är mina favvojobbkläder just nu, stickad kavaj från MQ, blus från Åhlens, väst HM och typ jeans med detaljer från MQ. Halsband, örhängen och armband från Edblad och stor ring från Snö (tror jag). Till det blev det ett par bruna höga stövlar. Redo för jobb!!

Häng gärna med på utmaningen och gör den till din egen!

Ja, det finns många olika sätt att reagera när det oplanerade inträffar!

Idag har jag valt att skratta, eller iaf att varken bli arg eller gråta, vilket kanske egentligen passat bättre.

För att veta vad som hänt, läs nedan.

Kort historia: fetstil

Lång historia: allt

Historien börjar 08.48 då familjen ger sig ut genom ytterdörren, tänker att idag blir vi lite tidiga till dagis men det gör nog inget. Men att få in två barn i bilen samt att putsa bilen ren från nattens 5 centimeter snö tar sin lilla tid och klockan är 9.01 när jag sätter mig framför ratten. Cykelvägen är redan skottad och det är en liten vall men jag tänker att det går nog bra att köra igenom. Sagt och gjort MEN vad konstigt det kändes, behövde liksom gasa lite extra. Svänger ut på vägen och det känns fortfarande konstigt, beror det på att vägen inte är plogad? Släpper ratten men bilen drar inte på nåt håll? Konstigt! Hinner svänga ut på stora plogade vägen innan jag stannar och hoppar ur. PUNKA!

Glad för att jag tagit mobilen med mig (väldigt ovanligt), ringer R och ber honom ringa tillbaks (kontantkort o inte laddat). Under tiden innan han ringer hinner jag gå runt och kolla, PUNKA PÅ BÅDA FRAMDÄCKEN! Vi bestämmer att jag ska köra runt kvarteret och hem igen så kommer R och hjälper mig pumpa däcken hemma (vi har en kompressor ju). MEN funkar INTE! Däcken helt paj! Tanken om sabotage som funnits med ett tag växer sig starkare...

Blir att plocka fram pulkorna (skönt att gå efter två dagars magsjuka (läs: ironi)), glad att vi har glömt "lämna tillbaks" svärmor o svärfars bebispulka från förra året. I med fårskinn och ett barn i varje pulka. Judit är glad att hon ska få åka pulka ända tills vi ger oss iväg och hon inser att PAPPA ska stanna hemma, börjar lipa men det är bara att traska på. På vägen härifrån möter jag en granne som säger att polisen var på vår gata igår så sabotagetanken verkar vara rätt, verkar som om fler än vi är drabbade av några idioter.

Hinner en bit innan telefonen ringer, det är BVC som berättar att dagens föräldraträff är inställd. Blir glad eftersom jag inte riktigt har räknat ut hur jag ska hinna med både det och att hämta Judit vid samma tid utan bil. Blir t.o.m så glad att jag tappar mobilen i snön och när jag tar upp den fastnar mina skor i varandra och jag drattar på ändan!!! Perfekt eftersom jag bara har jeans på mig, bara gilla läget och borsta av. När jag reser mig och ska gå iväg går snöret till Judits pulka av!!! Ringer R igen (ringer upp alltså så han kan ringa tillbaks), ber honom komma o hjälpa mig, orkar ju inte gå hem och hämta andra pulkan. MEN får en snilleblixt efter vi lagt på, som pulkasnöre har vi ett gammalt koppel med spänne, testar att sätta fast det på pulkan och det funkar! Nu är vi på väg igen och Judit har glömt pappa och är GLAD. Och då är jag också GLAD.

Sen kommer vi till dagis och Judit vill som vanligt att jag ska hänga med in trots att dagisfröken (=förskollärare/pedagog) Lena kommer och pratar. Då minns jag att Judit sa igår att hon ville äta på dagis idag så jag frågar om hon vill gå ut i köket och fråga vilken mat de ska få. Det vill hon men hon vill ju att nån ska "hänga med" (hennes favorituttryck). Lena följer nog gärna med säger jag och det köper hon. Så då traskar de iväg utan en endaste tår från Judit.

Mamman blir lycklig för det är första gången på länge.

Om nån har någon idé om vem eller vilka det kan tänkas vara som pajat våra däck hör gärna av er till polisen eller ta saken i egna händer, en pinne långt upp i r-ven tycker jag skulle vara ett ganska lämpligt straff. Sådär lagom ont och lite skämmigt (nej då, jag är inte arg eller förbannad, bara liiiite irriterad för det ställer till så mycket extra jobb för att det finns idioter som inte kan skilja på sina egna och andras grejer)

Uppdatering: huset snett snett över gatan verkar ha haft bråk igår kväll och ett antal bilar har fått däcken sönderskurna (enligt skillingaryd.nu). Har pratat med en hyresgästs anhörig samt med fastighetsägaren som inte visste mycket men troligast är att det är en 20-årig son till en av hyresgästerna som har blivit arg. Droger?Bara spekulationer från min sida men jag tycker iaf att det är obehagligt att veta att det finns någon som gått omkring på vår gata med kniv. Kanske ska vi vara glada att det bara är däck som gått sönder?

I lördags kände jag mig riktigt pigg för första gången på ungefär två månader, vaknade utan ont i halsen vilket jag annars haft de senaste veckorna. Ingen hosta eller feber heller, och tänka sig, inte någon snorig näsa.

Blev så nöjd och glad att jag skulle kunna komma igång med träningen snart igen att jag t.o.m inhandlade nya löparkläder!

Men tji fick jag! Vaknade igår med rejält ont i magen och visst har jag blivit sjuk igen - magsjuka denna gång   Men förvånad är jag inte. Brukar ju ha magsjuka nästan varje januari! Årets variant var en utdragen men inte särskilt aktiv historia - oj det ville ni väl veta va? Så idag är jag hemma från jobbet med resten av familjen som inte heller är särskilt pigga, R har varit uppe med Vide mellan tolv o halv sex inatt för han har vägrat sova och gallskrikit. Kanske ont i magen? Nu verkar han iaf piggare = som vanligt. Vid halv sex tog jag över men lyckades få Liten att somna i soffan och likaså gjorde jag men det är ändå två trötta föräldrar här hemma som får försöka sysselsätta Stor så gott det går.

Ja, nu har det varit fullt upp igen. Blogga eller läsa bloggar har inte varit att tänka på flera dagar... kan tänka mig att det är så för rätt många som inte har iphone eller bärbar dator.... vi har alltså bara en gammal stationär så jag måste alltid gå och sätta mig i sovrummet när det ska datorgrejas! Börjar längta efter en bärbar iaf...

I torsdags var vi bjudna till min mamma som bjöd på god mat och några härliga timmar med barnvaktshjälp. Lillebror somnade innan vi skulle gå hem så honom lämnade vi kvar och det hade gått galant!

Så i fredags förmiddag fick vi MASSOR av gjort i tillbyggnaden, Judit hjälpte till och fixade så gott hon kunde. Eller så var hon bara och fixade i sitt rum eller satt en stund framför TV'n. Vår stora duktiga flicka   En liten tur ut i det härliga vädret tog vi oss tid till också och det var ju tur för idag har det bara varit för sorgligt (grått, regn och rusk). Det som står på arbetsschemat just nu är spackling. Jag varken gillar eller är särskilt duktig, det kan kanske ha ett samband??

När lillebror kommit hem åkte vi en sväng till Casper på 1-års kalas. Judit gillade att leka med andra leksaker och barnen var väl rätt OK. Vide såklart nöjd som vanligt...

Idag har det varit bowling på agendan för mig följt av en sväng på stan och A6 tillsammans med lilla mamma. Har bestämt mig för att inte shoppa som en galning nu i januari men några rea-besök hade jag planerat sen tidigare, dels POP där jag hade en hyfsad summa tillgodo och så besök på Joy där jag blivit rekommenderad av en kollega att köpa en underklänning (nåt jag aldrig haft tidigare)  Tyvärr var den jag ville ha slutsåld men det blev lite annat och jag hade kunnat köpa mer för de hade jättemånga fina klänningar.

Har aldrig köpt nåt på Joy tidigare, handlar ni där?

Just nu kräver lillebror 100% av alla runt omkring sig för att inte bli på gnällhumör, antingen ska det bäras eller gosas eller busas eller lekas eller hållas eller matas eller pussas eller vad det nu kan vara.... fast idag har han faktiskt legat flera minuter på mage och varit nöjd. Tänk om det kan bli likadant imorgon, att han liksom fattar vitsen med att ligga och leka för sig själv - fast å andra sidan har han ju inte fattat vitsen med att sitta och leka för sig själv   

Sitter just nu framför datorn, Liten ligger på mage i mitt knä, Stor sover och livet känns riktigt bra!  

Annat var det i förmiddags, på så dåligt humör var det länge sen jag var   trots att jag försökte plocka fram Tålamod så misslyckades jag kapitalt. Blev arg och irriterad i stort sett var femte minut och att det såg ut som en bomb här hemma gjorde absolut inte saken bättre (vet att det inte bara var barnens fel).

 Vide stortjöt så fort jag inte bar honom. Det är en alldeles underbar liten kille vi har fått men så sällskapssjuk att jag ibland får panik! Måste underhållas hela tiden och att vara ensam är nog det värsta som kan drabba en liten grabb! Och storasyster har så varierat humör just nu att man kan gå åt, hon lipar och tjurar och skriker om vartannat, mycket beror nog på att vi har begränsat användandet av napp nu i veckan. Något hon INTE gillar!

Tur att snälla Malin kom förbi vid halv elva så vi kunde gå ut en liten sväng allihop och jag fick en chans att lugna ner mig, för att känna att det sprutar lava ur öronen av ilska är ingen kul känsla! Vide skötte sig på promenaden medan Judit fick ett bryt iaf och satte sig ner på asfalten.... och där fick hon sitta tills en tant gick förbi o hjälpte henne upp... och då var det såklart inte heller bra utan hon satte igång att lipa.

Nä, nu ska jag gå till TV'n  innan jag blir surmamman igen, Vide var inte nöjd i knät så jag satte ner honom på golvet och nu gallskriker han över att ha blivit lämnad ensam.

Underbara otäcka söta förfärliga älskade stundtals "avskydda" ungar!

Vet inte vad jag skulle göra utan er (helt klart ha ett jämnare humör iofs)

Hjälper det att räkna till tio när man bli arg förresten? Länge sen jag provad det...

Jag och Linda har inte träffats på evigheter så vad passade bättre än att vi gav oss dit i tisdags för att fira Alice's 3 års dag! Lek och bus och lite bråk var vad dagen bjöd på. Och så supersmarrig lunch såklart, hade ju inte väntat mig nåt annat, köttfärsslimpa med rostade rotfrukter. Judit gillade och åt 3 portioner!! Har hon knappt aldrig gjort förut  

Såhär små o söta var de för ett år sen

Tänk

Idag skulle pappa fyllt 68 år.

Men nu blev det ju inte så, snart femton år sen han dog.

Livet går vidare och jag tänker på honom ganska ofta. Dock är jag inte ledsen över det han inte fick uppleva, såsom barnbarnen. Det finns ju ändå inget att göra åt. Bättre då att glädja sig åt alla vi faktiskt har runtomkring oss, såsom familj och goda vänner.

Och jag är ganska säker på att han sitter på ett moln upp i himlen och blickar ner på oss genom de regntunga skyarna, troligtvis kollar han även in hockeyfinalen i junior-vm inatt. För i himlen spelar nog inte tiden någon roll?

Bild på mamma o pappa på vintersemestern i Sälen 1990!