... precis av en, minst sagt. Och nu är det semester och mer frossa än vanligt.
Så efter måndagens godisvräk så bestämde jag mig för att ta kvällspromenaden med Milla igår - döm om min förvåning när jag kom ut på baksidan och hunden var borta! Mamma hade tagit med henne...
Tog mig i kragen och snörade på mig skorna ändå och gick en långrunda (3 km hann inte mer) på egen hand. Inspirerad av Sandras powerwalkande - för mig blev det nog mer walking än power dock!
Och man kan väl inte klaga på den fina utsikten eller?
Utmed vägen...
Judit väntade på mig när jag kom hem!
Sandra
6 juli 2011 17:46
Tack! Va roligt att mitt promenerande inspirerar! :-)
Jag försöker gå var/varannan dag, men det är som sagt inte alltid man får ihop det tidsmässigt. Jag har turen att Neo älskar att åka vagn, så han brukar få följa med när jag inte har möjlighet att gå ensam.
För mig blir det också betydligt mer snask nu på sommaren, och då känns det bra om man har möjlighet till promenaderna, så kanske man slipper gå upp under sommaren i alla fall. Jag har 4 kilo kvar att gå ner, och de ska jag ta tag i om en månad, i augusti :-)
Riktigt bra gjort av dig att gå ut, trots att hunden var borta :-)
http://tassandra80.bloggplatsen.se
Anna o Wille
7 juli 2011 09:31
Gott jobbat....har varit ett par dagar hos mor o far och då är det 1-1,5 timmes promenad varje morgon kl.8 som gäller. Har precis kommit in efter en härlig promenad. Nu så är det full rulle med allt som måste fixas innan vi drar på semester till Öland.
Ha det bäst!!
Kram