Direktlänk till inlägg 27 april 2011
Börjar så smått förstå mig på de som är sådär väldigt jätte sjukt trötta på att vara gravida att de kan tänka sig nästan vilken smärta som helst för att klämma ut bebisen och bli av med magen... när vi fick Judit hann jag ju liksom aldrig tänka så!
Har haft en smidig och enkel graviditet än så länge och inte gått upp särskilt många kilon, kanske drygt tio eller nåt. Har nämligen glömt väga mig både denna och förra veckan så jag vet inte säkert. Men nu tycker jag snart att det är nog!! Tålamod har väl aldrig varit min starka sida och just nu får bebisen gärna komma - snart alltså! Ska nämligen till Anna på tjejmiddag imon och sen är det ju fredagsmys så på lördag får det gärna ske..... :)
Mår illa lite titt som tätt, har ingen matlust och halsbränna/uppstötningarna har kommit tillbaks. Liten (nu är vi nästan 100 på att det blir en kille) sparkar och lever (ja, det är väl tur det) och det är jobbigt att sova så en hel natts sömn har det inte blivit på ett bra tag - OCH JAG VET att det är lika bra att vänja sig för det kommer att fortsätta så ett bra tag till....
Och ytterligare en påminnelse till er som inte gissat på bebisen än: än finns det tid och plats för några gissningar?!