Ibland förundras man över andra människor!

Ibland förargas man över andra människor!

Idag var jag glad att jag inte var på dåligt humör och/eller hade det stressigt men även att mitt tålamod är så mycket större än för tio år sen!

Idag var jag och handlade på Citygross efter jobbet, före mig  i kassakön stod en karl med två ungar.

Han packade upp alla varor på bandet och lät kassörskan slå in och förpassa dem vidare till packbandet. Under tiden ställer han sig för att betala.

Och kvar längst bort vid upppackningsbandet står hans tomma vagn = jag kan inte packa upp mina varor!!!

Han tittade på mig som antagligen såg lite irriterad ut men tror ni att han flyttade sin vagn??

Nä, såklart inte!

Så för att kunna packa upp mina varor på bandet fick jag flytta på hans tomma vagn, visserligen inte särskilt jobbigt men hur blåst får man vara som inte gör det själv???

Inte nog med det, efter att jag hade packat ner nästan alla mina varor hade jag två paket med grytbitar och två paket färs kvar som jag precis höll på att packa ner, då kommer hon som stod efter mig och säger lite käckt: det där tror jag är mina grejer!!

Det tror inte jag, jag tror de är mina svarade jag och fortsatte packa.

Oj då! blev svaret...

Tog mitt pick och pack och gick lugnt och sansat ut till bilen - nöjd över att jag inte hade brusat upp!