Direktlänk till inlägg 12 oktober 2009
Efter en natt mellan lördag & söndag med rätt lite sömn hade jag verkligen behövt en lugn o skön natt inatt - men så blev det ju inte!!!
Kan ärligt säga att om nån kommit o frågat om de fick ta med sig Judit så hade nog släppt iväg henne. Men nu är det försent - har ångrat mig!
Vår lilltjej har vant sig vid att inte behöva ligga i vaggan längre, hur det har blivit så vet jag inte riktigt. Vaggan funkar bra varannan natt eller så men ibland....
Så igårkväll fick hon mat vid tiotiden som vanligt och sen la jag henne i vaggan vid kvart över. Gick väl några minuter eller så innan hon började skrika (Ralle hade redan somnat som tur var) men jag tänkte att nu ska jag inte ge mig. Hon fick ligga kvar och jag stoppade i nappen i munnen FLERA gånger och höll på o vagga fram o tillbaks - tänkte inte ge mig och ta upp henne. Men visst fick jag ge med mig!!! Efter att ha hört henne skrika till kvart i tolv, en och en halv timme alltså, orkade jag inte mer utan tog upp henne i sängen så hon fick somna. Men inte att hon gjorde det direkt utan jag fick ge henne lite mat först så att hon kunde slappna av.
Vet inte hur länge hon sov i vår säng före jag la tillbaks henne men vid halv fyra var det dax igen för matning, inga problem men sen var hon ju klarvaken när det var dax att sova igen. Bytte visserligen blöja 2 gånger men ibland funkar även det att göra i sömnen på henne. Samma race med en skrikande Judit och en mamma som inte tänkte ge sig...
Men jag orkade inte denna gång heller så vid halv fem tog jag upp henne i sängen och sen somnade vi efter att jag hade varit uppe o tagit på mig både långärmat och långkalsonger för att jag frös så. Att sitta i bara underkläder en timme jämte vaggan kan nog få vem som helst att frysa.
Men sen blev det sovmorgon till halv tio och det behövde jag. Men hur kul är det att sova halva förmiddagen och vara vaken på nätterna?? Till inatt ska jag ta fram en bok som jag kan läsa istället för att bara ligga o lyssna på hennes skrik. Eller så får jag helt enkelt börja baka på nätterna istället??
Men ta nu allt mitt klagande med en nypa salt, ibland är det bara skönt att få skriva av sig lite. Vet att det finns de som har det mycket värre än vi. T.ex Linda o Fidde som hade en liten Alice med kolik, nu FÖRSTÅR jag verkligen hur det är. Det gjorde jag nog inte riktigt förut när man kunde åka därifrån när skriken blev som värst...